Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Litteraturens bakgrund under folkungatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■rii
FOLKUNGATIDEN
f-
litteraturens bakgrund
UNDER
KAPITLET om vikingatiden sökte jag att Den nya
giva en bild av den litterära miljöen, av den mlIiöen-
publik, för vilken dikterna skrevos och som
i viss mån gav litteraturen dess färg. Jag
skall nu söka göra detsamma för folkunga-
tiden. Såsom vi minnas hade forntidens
Sverige haft tre olika slag av publik: hirden
i konungens och stormännens gårdar, köp-
männen på de olika marknadsplatserna och
sist menigheten vid offergillena. I viss mån levde denna publik
kvar, men i viss mån blev den en annan. Konungens hird fanns
visserligen kvar, men redan mot mitten av 1200-talet upphörde de
isländska skaldernas resor till Sverige, och på stormansgården er-
sattes de nu av en annan klass äv litteratörer, till vilken jag strax
skall återkomma. Större blev, såsom jag nyss framhöll, förändringen
På handelns område. På Östersjön hade svenskarna utträngts av
tyskarna, och det var dessa, som övertagit det viktiga handelsfak-
toriet i Novgorod. De barbariska och hedniska vikingatågen hade
avstannat och samtidigt hade svenskarna upphört att vara ett handels-
folk. Deras besök på utländska handelsplatser blevo allt sparsam-
mare, och därmed gingo de ock förlustiga de litterära impulser, de
förut mottagit. I stället för de forna marknadsplatserna uppstodo
verkliga städer såsom Stockholm, Arboga och Söderköping
visserligen med förberedelser redan i Birka och Sigtuna. Några
av dessa nya städer voro grundade efter tyskt mönster Stock-
holms stadsplan t. ex. är en kopia efter Lübecks och ser man
efter, finner man lätt, att av de äldsta kända borgarna i våra städer
de flesta voro tyskar, som under generationer bibehöllo sin nationa-
litet. De s. k. gästerna voro handelsresande från de tyska öster-
sjöstäderna, och de hade, efter vad det förefaller, huvudsakligen
beröring med sina egna i de nya svenska städerna bosatta landsmän,
från dem fingo svenskarna således jämförelsevis få nya litterära upp
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
