Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Fornaldarsagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Fornaldar-
sagans
ålder.
eller köpmansfårder, och några av dem uppleva därunder rena Sind-
bads-äventyr. Även erotiken spelar nu en stor roll, och denna ero-
tik, som — om den förekommit i den äldre diktningen — där all-
tid haft en tragisk färgton, har här romanens lätta lynne och mynnar
nästan städse ut i de älskandes lyckliga förening. Redan detta hän-
tyder på, att ett nytt, främmande element här kommit till, och
varifrån nordbon lånat detta, synes mig ej vara tvivelaktigt. En
mängd enskilda detaljer peka på Byzans såsom dessa sagors hem,
och den väg, på vilken de kommit till Norden, kan gärna blott hava
varit en. Väl uppträda dessa byzantinska motiv också i den franska
och tyska litteraturen mot sista slutet av 11oo-talet, men vår egent-
liga beröring med dessa land är några decennier yngre. Sporadiskt
uppträda dessa lån för övrigt redan på 900-talet i den nordiska dikt-
ningen, och karaktären hos flera av dem är sådan, att vi icke kunna
antaga, att lånen gjorts genom tysk eller fransk förmedling. Förbindel-
sen i övrigt gick via Novgorod, och ännu på 1000-talet foro varjagiska
köpmän ned till Konstantinopel, där de hade ett fast handelskvarter.
Ända in på 1100-talet bestod väringagardet till en stor del av svenskar,
som tjänade några år i kejsarstaden samt sedan vände tillbaka. Den
naturliga vägen för denna litterära förbindelse var därför densamma som
för den merkantila, d. v. s. med köpmansbåtarna över Rysslands floder.
Att fornaldarsagorna stamma från de olika köpmanshärbärgena 1
Novgorod, Birka, Brännöarna, Hedeby o. s. v., antydes ock av geo-
grafien. Händelserna spela visserligen mycket ofta i Norge, men
detta beror tydligen därpå, att islänningarna företrädesvis upptecknat
just de sagor, de hört av norska köpmän, som naturligtvis oftast
lokaliserat dem till de orter, de besökte. Men därjämte spela de
i östra Sverige, i Uppsalatrakten, i Götaland och mycket ofta i
Ryssland, någon gång i det fabelaktiga Nordfinland, men ytterst
sällan i Västern, och om det någon gång sker, visar berättaren här
en stor obekantskap med geografien. Men detta tyder onek-
ligen på, att sagorna uppstått bland de köpmän, som förmedlade
varuutbytet mellan Byzans, Ryssland, Sverige, Danmark och Norge,
eller med andra ord: bland väringarna.
Förbindelsen med Byzans har icke varit i egentlig mening litterär,
d. v. s. berättarna hava icke haft några skriftliga källor till sitt för-
fogande, utan endast muntliga sagor, som de hört, ej av bildade
män, utan av personer ur folket, och dessa sagor omsattes sedan
i en form, som passade för det nordiska lynnet, samt kombinera-
des med andra motiv, som voro ursprungligen nordiska.
I skrift upptecknades dessa sagor jämförelsevis sent. Handskrif-
terna äro först från tiden omkr. 1400, men såsom Finnur Jönsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
