Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under dansk-tyska kriget - På Idun och i De la Croix’ salong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄ idun och i de la cboix’ SALONG 14:1
betydelsen af Dannevirkeställningen ocb af de
första striderna i dess förterräng ifrigt diskuterats.
Vid sekreterarebordet hade väl knappast Harald
"Wieselgren ännu hunnit förvärfva den
dominerande position, som senare tiotal af år tillkom
honom, men om där jämte aftonens
föredragshållare bänkats Axel Key, A. E. Nordenskiöld,
August Soblman jämte andra meningsfränder,
kan man vara förvissad, att mellan sekreteraren
och dem växlades många varma ord om Sveriges
politiska intresse och moraliska förpliktelser vid
den danska konflikten.
Naturligtvis fanns det i Idunkretsen åtskilliga,
som voro alldeles främmande för hela den
liberala politiken med alla dess demonstrationer, eller
som med August Blanche ansågo den dansk-tyska
striden oss litet vidkommande och af ringa vikt
emot det blödande Polens sak. Men för tillfället
hade den skandinaviska riktningen vind i seglen,
och denna växte under de första veckorna af
krigstillståndet. Där kommo ju om hvarandra
uppfriskande historier om den tappre Landsoldats
käckhet och de mest enträgna förmaningar från
danska vänner, att nu måste, måste Sverige hålla
sitt ord.
När det ordet gifvits, var egentligen svårt
att säga, ty att det inte fanns någon allians
var otvifvelaktigt. Hade det kanske gifvits vid
studenternas Köpenhamnsmöte juni 1862, på
banketten hos Henning Hamilton, när den
ståtliga glacepyramiden med de tre nordiska
flaggorna åkte i golfvet och värden gaf den
förlösande frasen: "Falla vi, så falla vi alla tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
