Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
NUTIDA SJÖMANSVÅRD OCH DIASPORA VERKSAMHET
ring av gudstjänstfirande bedjare! Börjen, medan minnet lever
varmt, minnet av den bedjande.konungen!»1
Biskopen, som också enskildt, till Sveriges minister i Oslo,
framhållit frågans vikt, tycks ha väntat, att någon skulle taga
initiativ till förverkligande av hans plan medan ännu »minnet
levde varmt» av hans eldande maning. Men ingenting hördes av.
Svenskarna föra stundom med sig egenskapen att vara »ett trögt
folk» även till utlandet. Då sänder biskopen till Missionsstyrelsen
ett den 13 nov. 1908 daterat brev, däri han först motiverar sitt
förslag. Från lians stift, Värmland och Dal, hade länge ett stort
antal svenskar utvandrat till Norge. Dessa hade efter allt att döma
i många fall saknat religiös omvårdnad. Från svenska kyrkans
sida hade intet åtgjorts för att bevara sambandet med dessa
hennes närmaste barn i förskingringen. Då Missionsstyrelsen hade
närmare befogenhet och större resurser än något annat kyrkligt
organ eller någon enskild person, ville biskopen hos Styrelsen
bringa på tal frågan om vad som tilläventyrs kunde och borde
göras för de i Norge och närmast de i Oslo bosatta svenskarnas
kyrkliga vård.
Den 17 dec. 1908 ger Styrelsen sin sekreterare i uppdrag att
besöka Oslo i och för verkställande av nödig utredning. Tillika
skulle angelägenheten frambäras för Kungl. Maj:t, då anslag för
annan dylik verksamhet begärdes.
Sedermera tillfrågar Styrelsen svenske ministern i Oslo, frih. G.
Falkenberg, om lians mening i saken. Hans svar av den 10 juli
1909 är försett med 2:ne bilagor, en på ett besynnerligt nog
ganska »avsvenskat» språk från svenska konsulatet och en från
en kommitté, representerande därvarande svenskar. De bägge
bilagorna ställa sig ganska reserverade mot tanken på upptagande
av svenskt kyrkligt arbete i Oslo både beträffande behovet av ett
sådant och möjligheten att med framgång bedriva det. Man före
slår därför att svenska gudstjänster borde hållas i Oslo »några
gånger om året och särkildt vid de stora högtiderna».
Ministern däremot, som tydligen blickat djupare in i frågans
innebörd, framhåller, att det i grunden gällde »mindre intresset
för än behovet civ sådant kyrkligt arbete». Detta senare kunde ej
utrönas med mindre »en för sitt kall varmt intresserad ocli i öv-
1 Ur »Svenskarna i Oslo» av Hjalmar Lyth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
