Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bullrande jaktvisa, men alltid med byxorna nerstuckna
i stöfvelskaften, bössan på axeln och mössan med
nötskrikefjädern tryckt djupt ned mot de mörka, stor-
miga ögonen.
Stickor och strån bräckas, när pastorn så käckt
sätter foten i marken, och gärdesgårdarna tagas
med ett skutt, Tydligt är, att han föredrager detta
friska lif ute i skog och mark framför att dväljas
vid kyrkofädrens luntor i den kvafva studerkamma-
ren eller i en bekväm länstol smälta en fet måltid
i någon kollegas sällskap.
Han har ett drygt stycke väg att gå, men det
bekymrar honom föga. Skogen har ännu i behåll
något af morgonens svalka, linneorna pärlströ mar-
ken och blanda sin doft med den våta mosslukten.
Seså, nu är han inne på kommisterboställets ägor.
Han tar genvägen öfver granbacken, som sakta sluttar
ner mot sjön, hvilken nu ligger där och glittrar
i förmiddagssolen.
Plötsligt stannar han.
Någon badar där nere. Hvem? Säkert hans hus-
hållerska, fröken Emelie, ty boställets två öfriga
innevånare, ladugårdspigan och drängen, pläga ej
rentvå sig oftare än hvar midsommar.
Pastorn tystar på hundarna. Hans tankar lik-
som hans blickar gå förbjudna vägar och, ehuru han
ömkar sin svaghet och föraktligt ler öfver sig själf,
blir han dock stående kvar tills den i solljuset ski-
nande hvita kvinnokroppen är nära färdigklädd. Då
hvisslar han sakta på kopplet och går vidare.
Men han är så ung ännu och känslolifvet så
friskt. Och rår han väl för att hans blod är obän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
