Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum. Men den dag kunde randas, då han skulle
komma stapplande uppför trappan och pocka på sina
rättigheter.
Aldrig — aldrig! Denne cyniske, narraktige
gubbe, som låtsat sådan fager älskog, men ej måtte
ha haft annat än simpelhet, djuriskhet i sinnet,
då han kunnat i sådana ordalag omnämna henne inför
hushållerskan — och dock ehuru hon låtit honom
veta, hur hon afskydde den gamla mosaiska berättel-
sen om David och Abisag.
Med förnyad ifver fortsatte hon letandet; meka-
niskt staplande klädespersedlar och annat huller om
buller. Så kom bilden af henne själf för henne, hur
lycklig och omisstänksam hon varit de där sista oför-
gätliga dagarna på Hornsholm, hur hon nyss gjort
sig fin och vacker och med goda, rena tankar och
längtansfall håg — nästan såsom en andäktig kon-
firmand — gått att uppsöka honom, och hur grymt
sviken hon måste vända åter. Och då började hon
gråta igen öfver sig själf, bittert och hejdlöst.
Men se här ändtligen, hvad hon sökt utan att
ha rätt klart för sig hvad det gällde. Den gamla,
något solkiga svarta sorgklädningen, som hon på
hans bön aflagt, medgifvande, att hon så godt kunde
lägga bort dessa yttre tecken på sorg, då hennes
håg i alla fall för länge sedan var befriad därifrån.
Hennes känslor vid den osympatiske gamle faderns
död hade mest varit den skräckslagnas, och händel-
serna därefter hade snart utplånat till och med min-
net däraf. Men nu slet hon af sig den förtjusande
morgonrocken med en hetsighet, så att de rosafär-
gade plymerna lossnade, hvirflade om på mattan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
