Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— och umgicks ett ögonblick med tanken att gnida
fönsterglasen rena, men öfvergat den såsom alltför
tråkig.
Hon tillbragte aftonen med att förstämdare än
vanligt vanka omkring i den förvuxna trädgården,
tills hon erinrade sig, att hon hade hela trafven af
tidningar, som hon ännu ej för dagens bestyr hunnit
plöja igenom mer än till hälften. Hon läste så länge
hon såg i den ljusa, blåbleka aftonluften, det lättare
godset, konst- och litteraturanmälningarna, politiken
och vetenskapliga uppsatser — allt långsamt och
tänkande och var för några stunder ute med i lifvet,
harmades och gillade, beundrade och grubblade öfver
det som blef henne oklart. Därpå gick hon ut att
klappa den gamle tröttkörde araben, som just skram-
lade in på bakgården med den kärra hvari baronen
åkt bort.
Stackars den gamle kraken, så han flåsade! Hade
fått gå två turer på en dag. Hon gick in efter ett
par sockerbitar för att sticka till honom, men him-
mel! — där fanns i dosan inte mer än en handfull
kvar. Och ingen kredit längre. Men älskvärd, pra-
tande om allt möjligt, leende skulle modern gifva den
främmande Stockholmsfrun sirap till sitt kaffe, Och
hvilket kaffe sedan!”
Den gamle fyrbente vännen skrapade förgäfves
med framhofven i marken och hans gnäggning, som
hade ett sorgset käxande tonfall, förblef också utan
verkan — det vankades intet socker i afton. Han
fick nöja sig med ett stycke rågbröd och milda
strykningar på den magra länden af flickans hand,
imnan han fördes in i spiltan till sin ensamma stall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
