Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra angående hvem äran borde tillkomma att röfva
äggen ur ett hackspettbo, bilade genast den tvist, som
knytnäfvarna ej kunnat afgöra, och blefvo med ens goda
bundsförvandter. Aggen i hackspettens bo skulle de nog
finna en annan gäng: nu skulle de först lägga sig tiil
med Johannes’ flöjt, ty det fanns ingen, som kunde tälja
flöjtar som Johannes; och så bar det af i fyrsprång åt
det håll, hvarifrån flöjtljuden kommo.
Snart voro de vid maden, där Johannes satt på dikeskanten;
de slogo sig ned å ömse sidor om honom.
»Den där flöjten skall du ge mig», sade Lars.
»Och så ska du tälja mig en annan», sade Anders.
»Ska jag», frågade Johannes.
Ett mörkt moln hade rest sig bakom dem, Johannes
hade ej lagt märke därtill; nu drog det öfver solen, och
för det vid solljuset vana ögat tycktes det som om allt
plötsligen blifvit mörkt och olycksbådande.
En blixt syntes, blott en enda, åskan mullrade på
afstånd och stora regndroppar började falla.
Mor Anna syntes på förstugukvisten och ropade:
»Johannes, Johannes!» Men hon hörde intet svar på
sitt rop, intet annat än kycklingarnes klagande pip, då
de slokande med stjärtarna och med vingarna hårdt tryckta
mot sidorna sprungo fram till henne för att söka skydd
mot regnet.
»Johannes måste ha gått in till Larssons», sade hans mor
liksom för sig själf och återvände skyndsamt in i köket.
Kycklingarna vände på hufvudet och sågo förvånade
på hvarandra, och i deras lilla hönshjärna flög den tanken,
att så hade aldrig mor Anna behandlat dem förr, och
hade de haft bättre förstånd, skulle de hafva insett orsaken
vara, att det också var första gången i hela deras
kycklinglif, som mor Anna haft hvetebröd i ugnen och
till på köpet en namnsdagskrans till sin Johannes.
Kransen var ändtligen gräddad, gul och skinande låg
den och svalnade på sofflocket; lågan i ugnen hade slocknat,
men mor Anna hade åter brådt, middagen skulle
vara i ordning tills far kom hem, och snart skulle väl
Johannes komma från Larssons. Hvad han dock dröjde
länge. Åskregnet var ju öfver och solen sken klart, nu
kunde han ju komma hem. Hon höljde öfver kransen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
