Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krogen tog henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Men det behövdes pengar till uppsättningen, och
hon var lika fattig som jag. Sålunda gick jag till
sjöss och hon in till Petrograd. Jag tog hyra på ett
engelskt fartyg, och var borta i tre år. Det var en
duktig sparpenning jag medförde hem — jag hade ej
låtit plocka mig av landhajarna i hamnarne. Mascha
hade fortfarande plats i Pelrograd, och det dröjde ej
förrän jag for dit för att hälsa på henne. Hon var på
en stor restaurang, där jag knappt tordes gå in, så fint
var del. Jag passade på då det var litcl folk. Mascha
fick tårar i ögonen, då hon fick se mig. ’Kan du inte
skaffa dig ledighet, så alt vi få pratas vid riktigt?"
frågade jag. Jö, del kunde hon, och vi gingo ut till
Smolcnskkyrkogården för alt prata. ’Mascha, min
duva’, sade jag, ’älskar du mig ännu?’ — ’O, ja!’
svarade hon. — Tror du inte, att du blivit för fin för
mig?’ — ’Å, den här grannlåten skall jag med verklig
lättnad slunga när som helst’. — ’Och du skall inte
finna landsbygden enformig och arbetet för tungt?’ —
’Tyngre arbete än här kan man ju inte tänka sig. Man
får ju aldrig sova ordentligt. Staden är en dy, och
hade jag inte dig, som hjälpte mig därur, så bleve jag
väl kvar där, jag som alla de andra’. — ’Jag har en
vacker sparslant’, sade jag och log upp en bankbok.
Hon rodnade starkt. ’Och jag har just ingenting, faslän
jag förtjänar rätt bra. Men kläder gå till sä
förskräckligt mycke’ — källarmästarn fordrar, all vi allljämi
skola uppträda i nya dräkter. Och man kan inte neka
att vara med på kamraternas nöjen, och dessa äro
dyra’. — ’Tänk inte på del’, sade jag. ’När vi få vårt
eget, få vi ställa med både del ena och det andra efter
vårt behag. Tycker du, att vi skola vänta längre?’ —
’O, nej’, nästan jämrade hon sig, ’tag mig ur detta
elände, ju förr dess hellre!’ ’Så högt älskade hon mig
och tanken på vårt’, sade jag mig i det jag kysste
henne. Ilon tryckte sig krampaktigt fast vid mig .
Ilan höll handen för ögonen.
»Jag for hem och rustade i ordning allting. Alla
hus där hemma äro av ofärgat rundvirke, solstekt och
brungrått. Stugan hade spåntak, övriga hus torvtak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
