Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten moralpredikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
En liten moralpredikant.
Kalle hade bokstavligen talat vuxit upp vid »Blå
Bandet». Första gången han såg tidningen, hade de
blå ramarne kring densamma lyst honom i ögonen,
och seclan hade hans intresse därför ständigt varit i
stigande.
Så fort han var så stor, alt han kunde gå — nu var
han fem år — hade han haft tillfälle att ådagalägga
detta sitt intresse, ehuru på ett sätt, som visserligen
ej var i fars smak. Det tillgick nämligen så, att medan
far vände sig ut i köket, kravlade Kalle sig fram till
soffan, nappade till sig tidningen och »läste» den så,
att det ej fanns en bit av den, när far ville ha den.
»Blå Bandet» var Kalles första leksak!
Då lian blev litet äldre och förstod, att han ej fick
hantera tidningen så, kröp han upp i fars knä och
»sjöng» ur tidningen — av vars innehåll han ej förstod
en bokstav — för mor.
Och vorden något äldre frågade han alltid
brevbäraren, då denne kom: »Ä’ Blå Bandet me’ i dag?» Då
så var, tog han hand om tidningen och gömde den tills
far kom hem. Så fort far då satt sig, kom Kalle fram
till honom med tidningen. Och då far härvid log ett:
»Det var duktigt av dig, Kalle!» var Kalle stolt som
en kung och fördubblade sin aktsamhet om bladet.
Också i dag hade han tagit emot tidningen av
brevbäraren och lagt den på sin vanliga plats. Fabrikens
ångvissla hade förkunnat helgsmål, och Kalle stod i
porten, väntande far från arbetet.
Snart kom far också, sotig och svart och med av
trötthet präglad gång.
Kalle sprang emot honom.
»Blå Bandet har kommit, far».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
