- Project Runeberg -  I blått band : värs och prosa /
123

(1923) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karl med hjärta i kroppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

En karl med hjärta i kroppen.

/•Hej, mutter!» sade expresskörare Andersson, då
han på kvällen kom hem från arbetet. Han tog
hustrun i famn och svängde om med henne lills hon
höll på att tappa andan.

Då hon från sin luftfärd kommit ner på en stol, såg
hon forskande på mannen. Hennes första tanke var:
Han måtte väl inte ha gått och tagit sig något starkt».
Denna ovärdiga misstanke slog hon dock bort lika
fort som den kommit, och hennes granskning av
mannens ansikte gav också vid handen, att hans goda
humör härflöt ur en ren källa. Ilon blev glad. och
glädjen speglade sig i hennes drag, då hon sporde:

»Varför är du uppspelt i kväll?»

»Jo, jag har gjort något så stiligt».

»Det var väl inte första gången», sade hon mecl en
glimt av beundran i ögonen. »Vad var det nu då?»

»Jo, den där knöliga Hagman kom åkande i sin
arbetskärra, full som en spruta. I kärran hade han
två lunsar av samma skrot och korn som han själv.
Hagman piskade på hästen som en vilde, och hästen
var alldeles löddrig. Jag sprang fram och fick honom
i betslet. Det kokade i mig, och jag läste lusen av
Hagman med känsla och övertygelse. Till slut lovade
jag honom, alt om han en gång till misshandlade en
så bra arbetskamrat som sin häst, så skulle jag
egenhändigt anmäla den här saken till polisen. Det var
gott om vittnen, för det hade blivit smått folksamling,
däribland Jonsson och Lax. mina kamrater, du vet.
Hagmans bägge fripassagerare lomade av, och själv
körde han hem, tydligen mycket mjuk. När det hela
var slut, kom en herre fram till mig, slog mig på
axeln och sade: ’Tack skall ni ha för att ni har visat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:50:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iblband/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free