Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelar jag härinne sakta det vackraste jag kan.
Då hör min mor musiken på långt afstånd ...
såsom man minnes något, som skett för länge,
länge sen. Jag vet att hon fordom älskade musik.
Den första gången, hon såg min far, var en
sådan här mörk vinterkväll, när han på en
konsert sjöng tenorsolot .. . det var musiken, som
tände hennes kärlek till honom . . . Hur hon
älskade honom! Det kunde till och med vi
barn se . . . Sedan begynte hon afsky och hata
musiken, emedan hon trodde att den förde
honom från henne och vållade vår ofärd. Men
når man hatar något godt och ädelt, drar man
olycka öfver sig själf och andra . . .
Se så, nu går Lotta in till min mor, såsom
jag sade. Under tiden spelar jag något, som
min far fordom sjöng. Då ska min mor kanske
minnas forna tider . . . något vackert, som hon
upplefvat eller känt. . . Ingenting kan trösta så
som musiken, det vet jag af egen erfarenhet...
Och alla behöfver vi nångång tröst, också den
starkaste ..."
Genom julnattens hemlighetsfullt högtidliga
stillhet ljödo tonerna i det stora, ödsliga huset,
där allt annat lif tycktes utslocknadt.
Ljudlösa som skuggor smögo tjänarna genom
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
