- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
111

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att människorna kallade honom ett fån ?
Hvarför bar han sig icke åt som andra . . . ?

Men såsnart tonerna genom skymningen
och tystnaden trängde ut i matsalen, togs
Hedda fången af musiken och glömde både
att spörja och harmas. Hon skyndade att få
sysslorna undangjorda och smög sig ljudlöst
genom dörren in i skuggan vid kakelugnsvrån.

Liksom trådar i ett jättespindelnät spunno
tonerna kring henne sin osynliga väf af
sällsamma tankar och känslor. Kanske sjöngo de
den söndagen starkare än eljes om sorg och
ensamhet. Eller kanske tycktes det bara så,
därför att hela huset var fylldt af det glada
hoppet om doktor Ferdinands hemkomst.
Slutligen när musiken blef alltför tungsint och
obegriplig, hördes en snyftning borta i
kakelugnsvrån, och när tonerna i detsamma tystnade,
hördes den ännu tydligare.

Herr Magnus gick fram till vrån. Han gjorde
det så raskt, att Hedda icke som vanligt hann
smyga sig ut genom dörren, så snart musiken
upphörde.

„Hvarför gråter ni?" frågade han.

Hon ville undvika frågan genom att säga, att
hon icke grät. Därhemma brukade hon ibland

111

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free