Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXL Eldringen - XXII. Den aflägsna höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rusat emot trädet, hvarvid hon krossat kuguaren så
att han dött på stället.
Det fruktansvärda djuret hade lemnat spår efter
sina klor på Jeanettes rygg och hals, och ett djupt
hål under hennes strupe visade hvar dess tänder
varit begrafna. Det var lycka för mulåsnan att hon
rusat emot trädet, eljest hade kuguaren icke slutat
förr än han druckit allt blodet ur hennes ådror; ty
det är på detta sätt kuguaren dödar sitt rof.
Det var nu morgon, men de unga jägarne hade
varit vakna nästan hela natten och voro trötta, så
att de kunnat behöfva hvila; detta ansågo de dock
icke klokt. De antogo att de kommit i en del af
skogen, der många farliga djur uppehöllo sig, och
de beslöto derföre att flytta sitt läger och komma
så långt som möjligt från detta ställe före nattens
inbrott. Förhållandet var att de befunno sig vid en
biflod till Treenighetsfloden, hvilken vid denna
årstid öfversvämmade, hvarföre alla de vilda djuren,
björnar, kuguarer, vargar, lodjur och vildsvin, blifvit
drifna frän de låga bankarne och ströfvade kring i
de närbelägna skogarne, mera hungriga och vilda
än vanligt.
Sedan de sadlat sina hästar och lastat Jeanette
med deras mantlar, täcken och köttet, togo våra
jägare vägen vesterut. Efter att hafva tillryggalagt
några mil, kommo de ur skogarne och ut på den
öppna prairien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
