Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insekternas. De voro runda, lyste som ett grönaktigt
eldsken och syntes röra sig. Än lyste de några
ögonblick och syntes helt stilla, derefter försvunno de,
men strax derpå skeno de åter upp på något annat
ställe. Många af dem rörde sig omkring. Det var
icke lysmaskar.
Våra jägare visste hvad det var som lyste —
det var ögon af djur — af vilda djur! Detta visste
de, men icke mera. Hvad slags djur det kunde
vara, det var något hvarom alla tre voro okunniga,
och denna ovisshet fyllde dem helt naturligt med
fruktan. Det kunde vara björnar, vargar eller pantrar.
Grossarne hviskade sins emellan, sågo på sina
bösslås och beredde sig på det värsta. De voro
naturligtvis redan bemärkta af djuren, sittande omkring
elden och belysta af dess sken, som de voro.
Marengo stod bredvid dem, stirrande i mörkret, och lät
emellanåt höra en sådan morrning, med hvilken han
var van att helsa närvaron af en fiende.
De lysande ögonen syntes fördubbla sig. Helt
hastigt hördes tre tydliga skall, liksom af en hund.
Men var det en hund? Nej. Det långa klagande
tjutet, som följde, tillkännagaf att djuret icke var en
hund, utan en varg — den skällande vargen (Canis
latrans). I samma ögonblick som denne slutade,
började en annan, och så en tredje och en fjerde,
tilldess skogen från alla sidor genljöd af deras
ohyggliga tjut. Det kom icke från någon särskild sida,
utan hördes från alla håll, och då gossarne blickade
omkring sig i de mörka öppningarna mellan
trädstammarne, varseblefvo de öfverallt glänsande ögon,
en hel cirkel rundtomkring dem.
»Bah!» utropade Basil, nu brytande tystnaden,
det är endast en hop prairievargar. Hvem bryr sig
pm deras tjut?»
Allas sinnen blefvo lugnade. De fruktade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
