Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jeanette och »javalies»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Basil i brådskan hade lemnat på marken. De
vilda svinen äro icke nogräknade på föda; de kunna
äta fisk, kött eller fogel, ormar eller grönsaker, och
då de funnit ett par foglar, hade de börjat att sluka
i sig dem. Sysselsatta dermed, hade de kommit
inom området för Jeanettes ben, och hon, som i detta
ögonblick icke var vid det bästa lynne, hade troligen
gifvit en af dem en spark, hvilket naturligtvis ledt
till ett allmänt anfall från hela hjorden.
Det var lycka för Jeanette att hennes herrar
kommo då de gjorde det, eljest hade hennes gamla
refben snart blifvit krossade af de uppretade djurens
skarpa betar.
Javalies eller peccaries, hvilket de vanligtvis
kallas af naturforskare, äro i allmänhet af ett menlöst
sinnelag, och om de icke ofredas, anfalla de sällan
någon menniska. Blifva de deremot uppretade,
genom att någon af dem såras, eller om de störas i
sina nästen, så blifva de både vilda och farliga. Fastän
de äro små, ega de ganska mycket mod, och deras
starka käkar och stora betar göra dem till
förskräckliga motståndare. Liksom alla djur af svinslägtet,
frukta de ingen fara då de äro uppretade, och de
strida mot en fiende, tills hvar enda en af hela
hjorden stupat.
Icke sällan är den mexikanska jägaren tvungen
att fly undan vildsvinen och taga sin tillflykt i ett
träd, der han måste blifva sittande på en gren i
timmar, ja, stundom i dagar, innan hans belägrare draga
sig tillbaka och gifva honom tillfälle att nedstiga i
säkerhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
