Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Varen alle välkomna till Uppsala by
Och så till denna comedia ny.
Adel, präster, köpmän och jungfruer sköna,
Ärliga matronor, var skall röna
I sanning stor nytta vårt spel med sig hava,
Giver oss till, om vi råka snava etc.
Det fanns också en tredje metrisk princip, den, som
redan under medeltiden iakttogs inom den latinska hymn-
poesien. Denna var icke såsom den klassiska antika ver-
sen byggd på stavelsernas kvantitet, utan — liksom
knitteln — på deras accent, men under det att i knit-
teln blott höjningarna hade betydelse, voro här bade höj-
ningar och sänkningar d. v. s. både betonade och obe-
tonade stavelser lika viktiga, alldeles som i vår moderna
svenska vers. Redan Olavus Petri sökte att i sina psalm-
översättningar tillämpa denna princip, men dels var denna
näppeligen fullt medveten för honom, dels tillämpade han den
i varje fall icke med någon följdriktighet. Vid 1600-talets
början förekommo väl regelbundna alexandriner — sa hos
Wivallius — men blott tillfälligtvis, och samme författare
kunde i en annan dikt begagna knittel eller syllabisk vers.
Den metriska anarkien var därför ganska fullständig.
Rör Stiernhielm var det tydligen en huvuduppgift att i
detta fall bringa reda och ordning. Vad han ville, var
att skapa en efter antiken byggd svensk vers, men grun-
dad på det svenska språkets egna kvantitetslagar. I följd
härav skrev han hexameter, sapfi.sk vers, pentameter, ado-
nisk vers, jambisk och trokaisk dimeter catalecticus o. s. v.,
och brann tydligen av begär att visa götamålets möjlighet
att återgiva antikens alla konstfulla metra. Men i själva
verket byggde han sina verser icke, såsom han trodde, pa
kvantiteten, utan på accenten. Hans Hercules är skriven
på hexameter, men denna hexameter vilar icke på stavel-
sernas längd, utan på deras tonvikt.
Detta försök att upptaga antikens versformer slog likväl
icke igenom. De användes väl flitigt under tiden 1650
—1670, men sedermera upphörde de så småningom nästan
alldeles. Och en bland Stiernhielms efterföljare, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
