Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Spole - Fornforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill
utländsk resa föreslog han inrättandet av ett laboratorium
mecanicum, som 1697 kom till stånd och bestod ända till
1825, då det uppgick i Teknologiska Institutet.
Slutligen kan astronomien såsom vetenskap sägas hava sP°le-
blivit grundlagd under denna tid. Såsom akademiskt läro-
ämne fanns väl astronomien också vid reformationstidens
universitet, där man dock mest sysselsatte sig med teo-
logiska spekulationer över kometer, och först i Anders
Spole erhöll universitetet (1679) en vetenskaplig astronom.
Grundvalen till en naturvetenskaplig forskning hade ningen,
således onekligen lagts under stormaktsperioden. Men
först med frihetstiden insåg man till fullo dess betydelse,
och stormaktsperiodens egentliga vetenskap var en annan,
fornforskningen, som i viss mån tryckt sin stämpel på
hela tidevarvet. På denna forskningsgren kastade sig de
troligen främsta begåvningarna, ingen vetenskap fick ett
lika kraftigt understöd av staten, århundradets mest lysande
svenske naturforskare, Olaus Rudbeck, drogs från de botaniska
och anatomiska studierna över till fornforskningen, och
dock synes det hela, åtminstone vid första blicken, sluta
i ren bankrutt. Men även här gör man sig skyldig till
en överdrift, ty alldeles utan resultat blev ej ens 1600-
talets sedan så ökända fornforskning.
Regeringen hyste naturligtvis ett livligt intresse för en
vetenskap, vars uppgift var att åt den nya stormakten
upptimra en forntid, lika ärorik eller ärorikare än något annat
lands, och 1662 inrättades ock i Uppsala en professur i anti-
kviteterna, vars förste och ende innehavare blev Olof
Verelius, vilken såsom sådan föreläste över de isländska
sagorna, de äldre nordiska lagarna, runor och svensk forn-
historia. Men ännu viktigare var, att regeringen 1667
inrättade ett särskilt ämbetsverk för fornforskningen,
collegium antiquitatum. Preses för detta blev Stiernhielm
och bisittare Axehielm, Loccenius, Schefferus, Verelius,
Magnus Celsius och Hadorph. Av ekonomiska skäl för-
vandlades emellertid kollegiet 1692 till ett antikvitets-
arkiv med blott fyra ämbetsmän: en sekreterare, två assessorer
och en translator.
Antikvitetskollegiets uppgift var att utarbeta en svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
