Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Olavus Petri
- Protestantismens förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petri och Laurentius Andreæ anklagades för högförräderi,
de fingo ej en gång taga del av anklagelsepunkterna och
dömdes efter en fullkomlig skenrättegång till döden. Båda
benådades väl strax efteråt, och förhållandet mellan Olavus
Petri och konungen förbättrades nödtorftigt. Men genom
domen hade hans ställning dock rubbats, och sina sista
år tillbringade han i halv tillbakadragenhet såsom
Stockholms stads kyrkoherde och inspektor för stadens skola.
1552 slutade han sitt liv. Men redan med processen 1539
hade den svenska reformationens friska vårbrytningsperiod
avbrutits och det stora förstelningsarbetet börjat.
*
Protestantismens förfall.
Olavus Petri var utan tvivel en bland den protestantiska
rörelsens friaste andar. I likhet med sin läromästare
Luther vägrade han att erkänna de medeltida teologernas
auktoritet: Förnimma vi — yttrar han om dem — att de
bruka “skriften rätt, skola vi gärna taga vid deras skrivelse,
men var de icke hava drabbat på den rätta meningen,
skola vi låta deras uttydelse fara. Icke haver det heller
varit deras vilja, att vi mera skulle följa dem efter, än
som vi se dem hava rätt att stå uppå.“ Den gräns,
inför vilken även hans kritik stannade, var densamma, som
ej heller de djärvaste av hans samtida vågade överskrida:
Skriftens egna ord. Ingen uppställde t. ex. den frågan,
varför Paulus, som ju ej hörde till Jesus’ omedelbara
lärjungar, skulle anses hava högre auktoritet än en några
decennier senare levande kyrkofader, och någon egentlig
kritik av de bibliska skrifternas äkthet, ålder och
sammansättning hade ännu ej börjat samt var då heller icke gärna
vetenskapligt möjlig. Men onekligen förberedde den äldsta
protestantiska kritiken av den medeltida teologien en
utveckling i denna riktning, ehuru uppslaget först på 1800-talet med
dess större vetenskapliga förutsättningar kunde fullföljas.
De dogmatiska frågorna såg Olavus Petri från samma
fria synpunkt. Om tvisten mellan den västerländska och
den österländska kyrkan rörande tiden för påskens firande
yttrar han, att “kristendomen står icke i sådana utvärtes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0099.html
