Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Bröderna Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige och i utlandet, där detta arbete länge var det
enda, man hade rörande Sveriges historia. Det var också
skrivet för utlandet i syfte att inför detta “upphöja“
författarens okända och ringaktade fädernesland, och det kan
snarare karakteriseras såsom en patriotisk och tendentiös
dikt än såsom ett vetenskapligt arbete. Många andra
historiska källor än Saxo, Ericus Olai och den tyske
historieskrivaren Albert Kranzius anlitade han icke, men med
hjälp av en glödande patriotisk fantasi — samt ett varmt
katolskt hat mot protestantismen — spann, han ut detta
obetydliga stoff till en skimrande väv av kungaporträtt, av
vilka de flesta blott hade det felet, att de icke motsvarades
av nagon verklighet. Då emellertid framställningen var
på en jämförelsevis god latin och renässansen även i Italien
icke tog det så noga med den historiska kritiken, utan
mera fäste sig vid språkformen, blev detta arbete ganska
populärt även i utlandet; Tasso t. ex. lånade därifrån
ämnet till sin tragedi Il ré Torrismondo. I Sverige
mottogs naturligtvis ett dylikt inlägg till fosterlandets ära med
förtjusning. Erik XIV sysslade under sin fängelsetid med
en svensk översättning därav; sedermera fullbordades ej
mindre än tre: av Jonas Petri Base, av Terserus och av
Schroderus, vilken sistnämnda tolkning trycktes 1620. Och
1600-talets Rudbeckianism är i mycket blott en
fortsättning av dessa drömmerier, mot vilka den nyktre och kritiske
Olavus Petri förgäves sökte inlägga en gensaga.
Samma andas barn var ett annat arbete, som författades
av Johannes broder Olaus Magnus också han landsflyktig
för sin katolska tro, men det oaktat en lika varm patriot.
1539 hade han i Venedig utgivit en karta över norden,
Carta Marina, åtföljd av en kort kommentar på latin,
tyska och italienska. Men i denna utlovade han en
utförligare beskrivning, och detta löfte infriade han i Historia
de gentibus septentrionalibus, som 1554 trycktes i Rom
och som är ett slags etnografi eller — om man så vill — svensk
kulturhistoria. Dess värde kunde hava blivit större, om
författaren velat vara mindre lärd; nu älskar han att lysa
med citat från andra författare — av vilka flera ej alls
yttrat sig om de nordiska folken — och särskilt avskriver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
