- Project Runeberg -  Barndomsminnen från 70-talets Hudiksvall /
25

(1930) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några hågkomster från gamla »Hudik» av H. W. Henriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


mig själv. Meningen var ju dock att skriva om skolans
lärare och lärjungar i allmänhet.

Vår förste lärare i kristendom och det ädla
romarspråket var den jovialiske och välvillige magister
Lundqvist. En välfödd och med tillvaron tydligen fullt
belåten Sundsvallspojke satt dock gubbens tålamod på
väl starka prov genom att försumma sina läxor.

Följden blev den, att han en vacker dag dömdes att
lägga upp sig för stut. Tydligen i fullkomligt
ovetande om hur den sortens traktering smakar, efterkom
delinkventen beredvilligt tillsägelsen.

Då första rappet föll, begynte han dock skrika och
upplyste, att det gjorde ont.

— Ja, det är just meningen det, svarade exekutorn
lugnt och fortsatte behandlingen. Detta var första och
enda gången i mitt liv jag bevittnat, att rotting kan
användas också som bestraffningsmedel.

Som lärare i svenska, tyska, historia och geografi
hade vi magister Wiström, vilken skötte undervisningen
i dessa ämnen med sådan framgång, att lärostoffet
inte bara kom in i huvudet men också stannade kvar.
Vad han däremot inte tycktes lyckas med var att väcka
intresse för sitt egentliga huvudämne, naturalhistoria.

Även från en lektionstimme för magister Wiström
erinrar jag mig en episod, som inte saknade sin poäng.
Tvenne av de yngre kamraterna hade haft något
fuffens för sig, varför de befalldes fram till katedern.
Vid frammarschen påminde pojkarnas nackar om inte
alldeles vita kägelklot. De hade nämligen, kanske på
förekommen anledning, låtit stubba sitt hår så kort, som
detta kunde ske med sax.

Magistern steg ner från sin upphöjda plats, stärkte
sig med en försvarlig pris snus och sträckte så fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hudik70/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free