Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksamhet är dock icke af synnerligt
smickrande art — den består däri att man drifver med
honom, och temat är hans prästerliga kall. Att
börja med svarar han på de ironiska
anmärkningarna, på de gäckande frågorna endast med
ett hånfullt, skrockande skratt, men så
småningom löses hans tungas band, han blir ifrig,
ger svar på tal, dundrar emot tidens otro, höjer
sitt knotiga finger i luften, förutsäger den
kommande domen, uttalar sitt anatema öfver alla
kyrkans motståndare. Då och då griper han i
ifvern med sina knotiga fingrar om min arm
—-jag sitter närmast bredvid honom ■—- och vädjar
till mig, hvars tystnad han tolkar som sympati.
De andra gästerna skratta, och alla göra sitt
bästa att ansätta honom så hårdt som möjligt.
Så händer det att han tröttnar och för en stund
återfaller i sin förra tystnad, endast svarande på
stickorden med sitt hånfullt segervissa skratt, till
dess en eller annan anmärkning åter uppväcker
hans domnade stridslust.
Denna scen har nu upprepats hvarje dag
under den vecka, som jag tillbragt här. Nya
gäster hafva kommit och liksom de andra från
första stunden gjort Padre Salvatore till skottafla
för sina kvickheter. Äfven värdinnan deltager
stundom i skämtet, ehuru hon i allmänhet visar
honom en viss undfallande uppmärksamhet. Han
tyckes själf vara van därvid och finna det i sin
ordning. Säkerligen sitter han här på det sättet
året om, en skottafla för alla de växlande gä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
