Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garna. Framför klostret utbreder sig en tämligen
vidsträckt, skogbevuxen platå, bildad af en
af-sats i berget, men omedelbart bakom det
vidtager sluttningen ånyo, brantare än förr, alltjämt
beklädd med mörk granskog. Här råder en
ständig skugga, ty berget, som ännu reser sig
till dubbla höjden, skymmer solen i nästan hela
dess lopp, och de sneda aftonstrålarna kunna
icke tränga igenom de täta trädkronorna. Icke
långt från klostret kastar sig en bäck nedför
branten, och bruset af dess fall i den djupa
klyftan är det enda ljud som gör tystnaden
lef-vande. Går man på en gammal, bristfällig bro
öfver bäcken och följer gångstigen ännu en
stund, löper den snart ut mellan granarna och
slingrar sig utefter själfva randen af berget, som
här stupar brant ned i Arnodalen, och då ser
man hela den soliga slätten djupt inunder sig,
med färgtoner lånade från luften, och former
lånade från skyarna; det är som om man såge
ut öfver en fager dröm genom en remna i det
tunga, mörka allvaret här uppe. Och då man
vänder tillbaka till klostret, synes skuggan
skummare, ensamheten ensligare, tystnaden tystare
än förr.
Ännu ligger det samma stämning öfver hela
denna nejd, hvarur en gång det gamla klostret
växte upp, såsom en planta, då den funnit sin
rätta jordmån. Sägnen därom och om honom,
som var klostrets grundare, blir sällsamt lefvande
för en här uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
