Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vann han icke; det tillföll alltihop den nye
innehavaren av en gammal skånsk sätesgård i
Kristianstadstrakten. En bror till »vackra baron», som var
lika mörk som han själv var ljus, men lika fattig
som han, vann ett tiotal år därefter en annan av
Skånes rikaste arvtagerskor. Men den romanen fick
ett tragiskt slut; han dog för egen hand.
Men ärendet, varför den elegante herremannen
satts in i rövarkulan, och gjorde bekantskap på
rustgården, förblev en hemlighet, — åtminstone för
yngste sonen där, som en gång sändes till honom
på det gamla tjuvnästet med en liten hundvalp, för
vilken han fick en 25-öring.
Inne i familjekammaren på rustgården, där far
och mor sovo, — på byrån, vari sönerna förvarade
i var sitt gulnade pappersomslag gamla mynt, som
de fått i föräring på dop- och konfirmationsdagar,
— stod ett ur, av gammalt vackert arbete, ett
fyrkantigt ur av inlagt trä med skifva av matt metall
och med finaste sölvklang, när det slog dygnets
timmar. Det var ett familjestycke hos herrarna von
Noleken; gamle baronen hade skänkt det åt sin
ladufogde, som belöning för många års trogen tjänst,
när han tog avsked och flyttade in på den lilla
gård, som hans herre ävenledes skänkt honom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
