Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glaukos, Hippolochos’ son, de lykiske kämparnes höfding,
bistert på Hektor nu såg och till honom bestraffande talte:
»Hektor, fast dråplig att se, var du striden ej vuxen på
långt när.
Oförtjänt din berömmelse är, du försagdaste flykting.
Nu må du tänka dig om, hur du staden och borgen skall frälsa
ensam, med bara det folket till hjälp, som i Ilion föddes.
Ty ej en enda af Lykiens män mot danaerna längre
kommer att värja er stad, då ju tacken är alldeles ingen
för att mot fiendemännen man slåss utan rast eller hvila.
Skulle en sådan som du väl en ringare frälsa ur vimlet,
usle, som själfve Sarpedon ju nyss, din kamrat och din
gästvän,
lemnade kvar till ett byte och roí åt argiviske männer,
han som i lifvet så mycket ändå har dig själf och din hemstad
gagnat! Nu gitter du ej att hans lik mot hundarna skydda.
Därför, om någon af Lykiens män vill mig höra och lyda,
draga vi hem, och förgörelsen brådt öfver Troja skall komma.
Ack om hos Ilions män nu det oförfärade, fasta
modet blott funnes, som eldar ett folk, som för fäderneslandet
kriget och allt dess besvär går att lida mot fiendemänner,
släpa vi skulle då strax inom Ilions murar Patroklos;
och då en hjälte så stor till den ståtliga Priamosstaden
komme som liflöst lik, sedan honom vi ryckt ur tumultet,
skulle argiverna strax Sarpedons härliga rustning
lemna igen, ja vi ock honom själf kunde föra till staden;
ty nu är fallen en vän till den man, som bland alla argiver
vida den tappraste är och har också de tappraste kämpar.
Dock ej vågade du att gå modige Ajas till mötes
och honom stadigt i ögonen se under fiendens kampgny,
kämpande bröst mot bröst, ty mot hans är din tapperhet ringa.»
Bister i uppsyn svarade då den strålande Hektor:
»Glaukos, hur kan väl en ädling som du så besinningslöst tala?
Ha, jag trodde försann, att du öfverglänste i klokhet
alla de männer, som bo i det bördiga Lykiens nejder;
nu vill du synas mig sakna ditt vett, som kan komma med
sådant,
som att jag icke har mod till att bida den väldige Ajas.
Aldrig minsann bar jag fruktan för strid eller stampande hästar;
men Zeus’ vilja är starkare jämt än människovilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
