Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Zeus bedårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej har du hästarna med och din vagn, som du kunde bestiga.»
Tog då till orda med svek i sin håg den vördiga Hera:
»Jag vill begifva mig af bort till jordens yttersta gränser,
Tethys vår moder att se och Okeanos, gudarnes upphof,
hvilka en gång i sitt hus mig skötte och fostrade kärligt.
Dessa besöka jag vill för att slita det eviga kifvet.
Redan i långlig tid ha hvarandra de skytt och ej mera
hvilat i kärleksbädd, sedan harmen i sinnet fått insteg.
Nere vid sluttningens fot af det källbevattnade Ida
väntar mitt spann, som skall draga mig fram öfver jorden och
hafvet.
Nu dock kommer jag hit från Olympen allenast för din skull,
för att du sedan ej skulle bli vred, ifall jag i tysthet
borgen besökt, där Okeanos bor, djupströmmande guden.»
Svarade då skysamlaren Zeus och sade till henne:
»Hera, den färden ditbort kan ju också du senare göra.
Kom, låt oss ligga och hvila, vi två, och med älskog oss fröjdat
Åldrig jag än i min själ en så ljuf och betvingande åtrå
hvarken till någon gudinna har känt eller kvinna på jorden,
icke ens då, när jag brann för Ixions tjusande maka,
som mig Peirithoos födde, en drott att vid gudarne likna;
eller när Danae tjuste min håg, Akrisios’ dotter
hvilken mig Perseus födde, som främst ibland hjältarne lyste;
eller för dottern jag brann af den vida frejdade Foinix,
hon som mig födde de två, Rhadamanthys och härlige Minos;
eller för Semele ljuf eller sköna Alkmene i Thebe,
hon som min älskade son, den modige Herakles, födde;
Semele åter till dödligas fröjd Dionysos mig födde.
Aldrig Demeter mig tjusade så, hårfagra gudinnan,
eller den prisade Leto en gång, ja icke du själf ens,
som jag dig älskar nu och är gripen af ljufvaste åtrå.»
Tog då till orda med svek i sin håg den vördiga Hera:
»Faslige Kronosson, hvad var det för ord, som du sade?
Brinner du nu af begär att ligga och famnas i älskog
uppe på Idas topp, dädan allting rundtorn är synligt?
Tänk, hur skulle det gå, om en af de evige gudar
såge oss famnas och ginge åstad och för gudarne alla
yppade saken? Nej, aldrig jag hem till din boning då vände,
sedan jag rest mig igen, ty det oanständigt ju vore.
Men om du ändtligen vill, och det så är ditt hjärta behagligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
