Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Sången. Agamemnons hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem var den förste väl där, och hvem var den siste, han
fällde,
Hektor, Priamos’ son, då Zeus honom unnade heder?
Först Asaios, Opites därnäst och Autönoos sedan,
Dolops, Klytios’ son, och Ofeltios och Agelaos,
därpå Hipponoos käck och till sist Aisymnos och Oros.
Detta de höfdingar var, som han fällde, men därpå han nedhögg
menige krigare ock, som då västan med häftiga ilar
skyarna piskar isär, dem sunnanvinden har hopat;
vågorna svällda då vältra sig tätt, medan skummet i höjden
sprutar och kastas omkring af den vidtomtumlande vinden;
sålunda föllo för Hektor en mängd af achaiernas kämpar.
Nu var förgörelsen nära, och allt skulle varit förloradt,
och ner till skeppen igen skulle säkert achaierna flyktat,
hade Ulysses ej ropat till Tydeus’ son Diomedes:
»Hvad går det åt oss, Tydid, att vi glömma den stormande
kraften ?
Kom, stig fram till min sida, min vän, ty en nesa det
hlifver,
om våra skepp han förstör, den hjälmomstrålade Hektor.»
Honom då svarade strax Diomedes, kraftige hjälten:
»Nog skall då jag stå fast och ej fly, men det båtar ej länge
huru vi båda må strida, ty Zeus, molnskockande guden,
troernas folk långt hellre än oss vill ju segern beskära.»
Sagdt, och Thymbraios han kastade ner från vagnen till
jorden
jagande spjutet in under vänstervårtan i bröstet,
medan Ulysses hans väpnare drap, den käcke Molion.
Dessa de läto där liggande bli, som ej kämpade mera,
och in i vimlet nu trängde med gny, två modiga vildsvin
like, som störta sig in på förföljande hundarnas koppel;
så de mot troerna vände sig om och dem slogo, och glade
kunde achaierna andas igen efter flykten för Hektor.
Därpå de hunno en vagn med tvänne de yppersta kämpar,
söner till Merops, en man i Perkote, som bättre än alla
spådomskonsten förstod och som sönerna hade sökt hindra
från att i mordiska kriget gå ut, men de lydde ej fadern,
drifna åstad till sin död af förgörelsens hemska gudinnor.
Dem Diomedes strax, den lansberömde Tydiden,
skilde vid anda och lif och tog deras prisade vapen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
