Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hektor i kretsen af alla vårt folks rådgifviande drottar
nu vid gudomlige Ilos’ vård är fördjupad i rådslag
fjänan från lägrets larm. Du om vakterna frågade, hjälte:
ej är en särskild trupp utkorad för lägrets bevakning,
men öfverallt, där det brinner en eld, där hålla sig vakna
troiske män på sin post och till vaksamhet mana hvarandra.
Däremot vapenförvanternas folk från länderna många
ligga och sofva i ro och lemna åt troerna vakten,
ty de ju hafva ej hustrur och, barn här i närheten själfva.»
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
»Huru då? Sofva de blandade om med de krigiska troer
eller ock skilda för sig? Säg noga besked, att jag vet det!»
Dolon, Eumedes’ son, honom svarade åter och sade:
»Ja, äfven detta för dig vill jag sanningsenligt berätta.
Närmast åt hafvet sig lagt Paioner med krokiga bågar,
Leleger, Karer, Kaukonernas folk och de bål de Pelasger;
men bortåt Thymbra sin plats fått Lykier, dristiga Myser,
Fryger och hela Maioniens här med hästar Och vagnar.
Men hvarför frågen I ut mig så här och så noga om allting?
Ty om I ämnen er in, som det tycks, i den troiska hären,
harven här ytterst I Thrakiens män för sig själfva, som kommit
nyss med sin drott, Eioneus’ son, den härlige Rhesois.
Han har de skönaste hästar, jag sett, och de största tillika,
hvita till färgen som snö och snabba i loppet som vinden.
Vagnen är lika så skön, beslagen med guld och med silfver;
och i en rustning af guld, ett under i prakt och i storlek,
konungen sken, då han kom, fastän sådana vapen att bära
höfves ej dödliga män, utan endast odödlige gudar.
Dock, mig fören nu hän till de lätthänglidande skeppen,
eller ock binden mig hårdt och lemnen mig kvar här på platsen,
tills att I kommen igen och hunnit att pröfva tillräckligt,
om jag har talat till er sannfärdiga ord eller icke.»
Bister i uppsyn svarade då den starke Tydiden:
»Fast du gett dråpligt besked, så förhoppas dock icke, o Dolon!,
att du skall slippa ifrån, då du råkat i händerna våra.
Gåfve vi nu emot lösen dig fri eller läte dig löpa,
komme du senare ändå igen till achajiska skeppen
att oss bespeja i smyg eller också att öppet bekämpa,
men om du segnar inunder min hand och lifvet förlorar,
då skall du aldrig mer förvålla argiverna skada.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
