Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Beskickning till Achilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skall förstöra på många ännu, ty han härskar med allmakt.
Därför så hören nu detta mitt ord, och må alla det lyda:
låt oss på skeppen fly hem till den älskade fädernejorden!
Ingen förhoppning det finns, att vi taga det härliga Troja.»
Så han sade, och rundt förstummades alla, och länge
sutto där tigande nu de bekymrade män af Achaja.
Ändtligen höjde sin röst Diomedes, väldig i härskri:
»Atreus’ son, emot dig och din dårskap först jag mig vänder,
såsom är lofligt på tinget, o drott; blif därför ej harmsen.
Själf du min tapperhet smädade nyss för danaernas öron,
kallande mig både vekligi »och rädd: — hur det är med den
saken,
känner ju hela argivernas här, både ungia och gamla.
Dig af tvänne blott ett gaf sonen af listige Kronos:
konungaspiran han gaf och den heder, som följer med spiran,
tapperhet gaf han dig ej, som är människans yppersta styrka.
Sällsamme man! och du tror nu förstås, att achaiernas söner
äro så tröga till strid och så utan allt mod, som du säger?
Känner du själf en så brinnande lust att nu komma till hemmet,
hissa då segel, ty vägen är fri, och därnere på stranden
ligga de hundrade skepp, som följde dig hit från Mykene.
Dock, de andra bli kvar af achaiernas lockiga söner,
tills vi ha Troja förstört. Men välan, må ock samtliga dessa
flykta på skeppen sin väg till den älskade fädernejorden:
jag och Sthenelos stanna och slåss, till dess att vi målet
vinna med Ilions stad, ty vår hitfärd leddes af gudar.»
Sålunda talade han, och achaierna jublade bifall
till Diomedes’ ord, den hästomtumlande hjältens.
Därpå ibland dem stod uppi den åldrige Nestor och talte:
»Du är förvisso, Tydid, uti striden den tappraste kämpe,
äfven i råd är du främst bland samtliga män af din ålder;
ingen skall tadla ditt ord af achaier, så många de äro,
eller dig säga emot, men] du kom ej till kärnan af saken.
Också du är ju så ung, och till mig du en son kuinde vara,
ja, och min yngste därtill, men vet ändå att visligen orda
bland argivernas drottar, och allt hvad du sade var riktigt.
Alltså, välan, då med heder jag själf kan mig kalla den äldre,
tager jag bladet från mun och nu kommer till saken, och ingen
lärer förakta mitt ord, ej ens vår drott Agamemnon.
Hemlös, laglös, släktingelös vill jag kalla den mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
