Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Sången. Pesten. Achilles' vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarken fördröj dig här nu eller våga att komma här åter!
Eljest dig gudens bindlar och staf skola båta till intet.
Henne jag aldrig ger fri. Nej, förr skall hon hinnas af åldern
hemma i huset hos mig uti Argos, långt från sitt hemland,
medan hon går vid sin väf och om nätterna delar mitt läger.
Gå och ej reta mig mer, om du hem vill slippa helbrägda!»
Så han talte. Den gamle blef rädd och befallningen lydde;
tigande gick han sin väg längs stranden af brusande hafvet.
Men då han kommit från människor långt, då bad till Apollo
gubben en brinnande bön, till sonen af lockiga Leto:
»Hör mig, du mäktige gud, som med silfverbågen beskärmar
heliga Killa och Chrysa, din stad, och på Tenedos härskar,
Smintheus, mig hör! Om jag nånsin åt dig har ett täckeligt tempel
byggt till behag eller någonsin bränt af tjurar och getter
saftiga låren åt dig, så fullborda mig denna min önskan:
låt för de tårar, jag fällt, dina pilar danaerna straffa!»
Bedjande talte han så och blef hörd af Foibos Apollo.
Ned för Olympens branter han steg med förbittring i hjärtat,
bågen på skuldran han bar och det dubbellockade kogret,
pilarna klingade gällt uppå skuldran af vredgade guden
under hans mäktiga steg, och han framgick, liknande natten.
Fjärran från skeppen han satte sig ner och nu skickade pilen,
och en förfärande klang ifrån silfverbågen då kringljöd.
Först han allenast på mulorna sköt och på hundarna snabba,
men därefter han skickade af på danaerna själfva
pilarna hvassa, och ständigt och tätt där flammade dödsbål.
Nio dagar å rad emot hären pilarna flögo,
men på den tionde dag lät Achilles den kalla till tinget,
manad därtill i sin själ af den liljearmade Hera,
ty hon af ömkan betogs, då hon såg, hur danaerna dogo.
Sedan de alla då kommit tillstäds och församlade voro,
stod i församlingen upp den snabbe Achilles och talte:
»Nu jag tänker, Atrid, att vi måste med gäckade planer
vända till hemmet igen, så vida vi slippa för döden,
sedan af örlig och pest i förening achaierna härjas.
Därför välan, låt oss skynda att präst eller siare fråga
eller en drömtolk — drömmarna ock ifrån Zeus äro sända —,
som kan oss säga, hvi Foibos har så uppflammat i vrede,
om för ett löfte, ej fylldt, om för festhekatomber, som afglömts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
