Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3tQ
Hon kunde icke af hålla sig från en rysning, när
hon tänkte på detta. Hennes hufvud sjönk ned mot
bröstet och hon suckade.
»I tråden icke dansen, fränka?» hörde hon
plötsligt en röst vid sin sida. Hon igenkände det vara
Gudmars, men hon tilltrodde sig icke att svara honom.
Hon kände sig så glad att åter se honom, men hon
skakade blott på hufvudet.
»Ären [ sorgsen, franka?» sporde han åter och
fattade hennes hand. Hon svarade honom icke.
»Åh, jag vet, fränka, du sörjer ditt Jämjö,»
fortfor han och behöll hennes hand i sin. »Sörj icke!
Du har ju att välja emellan hundrade hem, som lika
många män skulle lägga för dina fötter. Du är ju
så vän och så huld.»
»Nej nej,» sade hon, »jag är intetdera.»
Han hörde henne icke. »Jag vet en man,
Holmfrid, som gärna skulle vilja gifva dig sin borg, om
du blott blefve tröstad därigenom, och som skulle
skatta sig säll, om du ville behålla honom själf
dessutom. Kan’ du gissa den männeiis namn ?»
Hon skakade på hufvudet. Nej, det trodde hon
sig ,icke kunna. Men ändå kom det öfver henne som
en varm ström, en känsla af vår och glädje. Ett
hopp om lycka sköt upp som en späd telning i
hennes själ.
»Den mannen är jag, Holmfrid. Och hvad
svarar du?»
»Gifves det ett ställe, fagrare än Skäldovik? Och
gifves det en man, mera storsint än du, Gudmar?
Du bjuder mig hem och härd, och jag har intet att
bjuda dig till gengäld.»
»Åh,» sade han, »räknar du för intet dessa väna,
stora ögon, dessa röda läppar och ditt rena hjärta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
