Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
»Nej,» sade Gudrid i sin ordning, »den gamle
förbjöd det tills i öfvermorgon.»
Holmfrid lämnade notboden. Hon var mycket
uppskakad af synen där inne, men hon kunde icke
annat än känna sig fri och lycklig. Hon var änka.
Hon gick in i stugan till Sigurd. Han mottog
henne med en frågande blick.
»Gamle fader,» sade Holmfrid och fattade hans
hand, »du har befriat mig från Sune. Jag känner
mig tacksam därför, men tungan vägrar att säga
tack. Det är, som vore det en förbrytelse, ifall jag
tackade dig.»
Den gamle Sigurd smålog. »Det var rätt,» sade
han, »jag fruktade, att I skullen bära agg till mig
för denna gärning.»
»Huru kunde du tro slikt?»
»Det är besynnerligt med kvinnorna, de fatta
ofta kärlek till en ond man efter hans död. Eller är
det månne den gamla kärleken, som väckes till lifs af
döden?»
»Men, fader Sigurd, här fanns intet att väcka,»
sade hon sorgset. »Jag likade honom icke illa, när
jag gafs åt honom, men vi voro alltid främmande för
h varandra.»
»Jag är mycket nöjd, fru Holmfrid,» sade den
gamle Sigurd, »eder ovänskap skulle varit mig en tung
börda, när jag i morgon drager härifrån.»
»Du måste yra, gamle fader,» sade Holmfrid
förskräckt. »Hvart skall du draga i morgon? Du är
ju sårad.»
»Ja, visserligen är jag sårad,» svarade den gamle
småleende, »men det är blott i vänstra armen. Den
högra kan ännu gifva allvarsamma hugg. Det har
kommit bud, att vi skola stöta till konung Erik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
