Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång vid Skogvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
försvunnen. Hon såg däremot Björn med tre
bvis-karlar, försedda med bloss, gå ut nr den andra
stugan. Gudrid kom också springande.
»Lille Sigurd vaknade, när han hörde mig tala,
och jag måste stanna och söfva honom igen,» sade
hon. »I hafven väl icke varit rädd, fru Holmfrid?
Hafven 1 sett någon?»
»Ja,» svarade Holmfrid, hackande tänderna både
af köld och fruktan, »ja, jag såg och talade med
mannen. Det var Sune Erengislesson.»
»Vår fru förbarme sig öfver oss!» ropade Gudrid.
»Han var ensam,» sade Holmfrid, »och han
hotade mig.»
»I skullen hafva ropat männen.»
»Jag vågade icke.»
»Jag förstår, I fruktaden för strid.»
»Han är borta nu,» sade Holmfrid och sökte vara
lugn.
»Godt; men jag skall i alla fall varna Björn, att
han .varit här.»
»Gör icke det!» invände Holmfrid. »Det blifver
nog lugnt nu.»
Men Gudrid sprang det oaktadt till sin man.
Holmfrid stod kvar i dörren och såg utåt. Efter en
stund återkom Björn med sin hustru.
»Ingen synes till nu mera,» sade han, »och
håller jag före, att I nu kunnen sofva lugnt, och i
morgon återvänden I ju till Skäldovik.»
»Vi få samråda i morgon,» sade Holmfrid. »Jag
sade obetänkt, att jag skulle återvända i morgon, och
Sune tackade mig hånfullt för den underrättelsen.»
»Då torde det vara bäst, att I töfven här ännu
en dag,» sade Björn, »dock få vi, som I sägen,
samråda i morgon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
