- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
317

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius i klostren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

317

låta dem förstå, huru den flygande fågeln eller
simmande fisken upplöser sig och försvinner i
ornamentet som sin lefvande förebild i luften eller vattnet?
Jag har inga förebilder. I mitt hufvud finnas alla
dessa slingor och vindningar, och min hand är blott
en omedveten tjänarinna. Huru skall jag kunna
öf-verbringa detta i en annans hufvud?» Broder
Stepha-iius såg helt bedjande på biskopen och upprepade:
»Säg mig, huru jag skall förfara — jag vet det icke.»

Därpå, liksom han funnit, att han genom detta
tal, som han ställde till biskopen, medan hans händer
hvilade, tagit alltför mycken tid från arbetet, grep
han med ifver en ny sida och började åter. Hans
ögon mätte med säker blick afstånden, och han
började en ny afdelning. Han tecknade hufvudet af en
hund, hvars kropp försvann under bandliknande
slingor. Han belade nu botten med svart, medan
hufvudet fortfarande förblef hvitt. Därpå kom en lätt
anstrykning af guld, och så åter orangerödt och blått
i kraftiga motsatser.

»Nej, du har rätt, broder,» sade biskop
Laurentius och klappade honom på axeln, »din konst kan
du icke lära ut, den måste vara medfödd.»

Då drog sig det skrynkliga gamla ansiktet till
ett belåtet småleende. »Högvördigste biskopen är mitt
vittne,» sade han, »jag ville, om jag blott kunde.»

Biskop Laurentius klappade honom ännu en gång
på axeln^ erkännande att han hade rätt, och lofvade
honom, att enär hans arbete vore ägnadt Gudi helt
och hållet, så skulle han, om han så önskade, om
dagen få stanna i biblioteket/ då de andra bröderna
gingo till bönestunderna i kyrkan. Däremot borde
han gå dit alla de stunder, då böner höllos, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free