Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Irmegard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-229
»Men man kan väl icke bruka våld emot en så
hög fru,» invände en annan.
»Därför svarar herr Sune,» inföll en tredje.
»Men,» började åter en något äldre sven,
»det-går alltid så till, att herrarne förhasta sig och gifva
obetänkta befallningar, och när de sedan finna sig
hafva orätt, då få svennerna sitta emellan. Då heter
det: »Det var den dumme svennen: I tornet med
honom! Låt honom sitta där på vatten och bröd!»
»Det är sant nog,» sade den förste, »men vi släppa
icke i alla fall fru Irmegard ur sikte. Vi rida tätt
i hennes spår, som vore vi hennes eget följe.»
Måhända hade fru Irmegard under denna
ordväxling hunnit undkomma, om hon ridit så fort, som
hennes snabba häst förmått bära henne; men hon
gjorde icke detta. Det föreföll henne nesligt att fly. Och
då hennes häst, en smula skrämd af greppet i
bets-let, ville falla in i starkare fart, höll hon in honom.
Hon red framåt i sitt vanliga traf. Bakom sig hörde
hon herr Sunes ryttare, hvilka sorlande följde henne,
men hon lät det oaktadt icke hästen gå fortare, än
hon brukade.
»Goda fru,» bad småsvennen, »låt hästen blott
sträcka ut, så skola vi utan svårighet nå borgporten
före dessa våldsmän, som följa oss, och vi skola
tillsluta den, draga upp bryggan och sedan hälsa dem
med en svärm pilar.»
»Sedan hvilken tid brukar jag hälsa gäster med
pilskott, Toste?» svarade fru Irmegard, utan att
påskynda sin ridt.
Det hade kanske nu äfven varit gagnlöst, ty där
vid krökningen af vägen syntes en ny trupp.
»Vår Fru och heliga Elisabeth förbarme sig öi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
