- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
197

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midsommar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-197

ögon få ett skarpt uttryck, när stallaren är tillstädes,
och hans röst blifver hårdare, så snart han tilltalar
honom. — Men kom nul Låtom oss gå till den
gamle Sigurd och lyssna till hvad han förtäljer. Han
har upplefvat så märkliga ting.»

De båda unga kvinnorna slöto sig till den krets,
som bildat sig omkring den gamle Sigurd Stor skägg.
Han satt på en sten, belyst af elden^ som kastade
röda dagrar i hans hvita skägg och hår och lät hans
bröstspänne glimma på ett nästan trolskt sätt.

»Har du någonsin sett en så frid och ansenlig
gammal man?» sade Holmfrid hviskande till Elsa. .

Denna skakade på hufvudet till svar.

Den gamle Storskägg förtäljde. Det var en
välbekant sägen om jättefolket, som tog ett af
människobarnen i sin tjänst. Denne var liten till växten och
hade ringa krafter^ men genom sin klokhet blef han
sin husbondes herre, och slutligen, då de skulle äta
kapp, narrade den listige pilten jätten att stöta en
knif i magen och sålunda taga sig själf af daga.

Sigurd berättade med bred humor, och hans
åhörare skrattade. Ingen tog anstöt af ett eller annat
grofkornigt uttryck, icke ens de unga kvinnorna, som
likväl räknade sig själfva till ett högre samhällslager.

Under berättelsen mörknade himlen hastigt, utan
att någon gaf akt därpå. Tunga väderilar drefvo
tillsammans molnen. Man tänkte blott på, hvad Sigurd
Storskägg förtäljde, tills täta regndroppar började
falla. Det var tydligt, att man måste bryta upp och
gå hem.

Man skyndade, så mycket man förmådde, men snart
föll regnet i strömmar. Det släckte midsommarbålet,
och den våldsamma vinden slog omkull de löfklädda
korsen. Man sprang i brådskande fart ona hvarandra in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free