- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
160

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fiskefärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Åh, morfader,» sade Barbro med en rysning,
såg han ut?»

»Det är svårt att omtala,» svarade Sigurd. »Han
red på en häst, som liknade ett moln, stort, ofantligt
och förfärande, hans spjut blixtrade som norrskenet,
och på hans axel satt en fågel med svarta vingar.
Den flaxade och skrek af förnöjelse, när danskarne
mejades ned såsom gräs. Men äfven de våra föllo i
hundratal, ja tusental. Och till Danmark återvände
blott fem och femtio män oskadde af hela hären.»

»Var det bara danskar, som stredo för konung
Hverker Karlsson?» frågade åter Barbro.

»Nej,» blef svaret, »det var nog äfven både svear
och götar. Mången fader stod med svärd i hand mot
sina söner^ och många söner sveko sin fader, och man
sjöng därom: »Det var så gruflig ynkedom en strid,
där fadern icke sonen kände.» Men låtom oss tänka
på annat än dessa styggelser! Det är en så fager dag.
Lyssna på, huru fåglarne kväda på land, och var glad,
Barbro 1 Var glad och utan oro för fru Holmfrid, och
att du är åter på vägen hem! Ty det är icke godt
att bryta bröd med dem, som kalla sig store.»

Barbro svarade icke, hon lutade sig öfver
vattnet och lekte med handen däruti. Att hon nu sagt
farväl åt alla tankar på fru Holmfrid, förundrade henne
kanske ännu mera, än att hon sörjde däröfver. Det
var, som om hon nu skulle börja ett annat lif —
enformigare måhända, men vida lugnare —
anspråkslösare, men också utan de skakningar^ som så
upprört henne hos fru Holmfrid.

»Morfader,» sade hon efter en stund, »jag tror,
att du har rätt. Illa är att bryta bröd med de store.
Jag har gjort det i många år. Understundom syntes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free