Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Skäldovik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
och begi-åta sin synd. Edra sände-män hafva vi låtit
insätta i tornet, tills 1 själf inställen eder för att
inför oss svara för eder gärning.»
Biskopen slängde i vredesmod knngabrefvet ifrån
sig och gick med häftiga steg fram och åter i salen
vid Skäldovik. »Detta vågar dn således, konung Knut,»
tänkte biskopen, »men vänta, frände — du smädar
mig och misshandlar mina sändebud — men sista
ordet är ännu icke sagdt. — Åh hå, konung Knut,
mer än en krona har blifvit krossad af en mitra.»
Han gick ned på gårdsplanen. Holmfrid satt
nere vid stranden och kastade ut små gullvifvor i
vattnet och såg, huru vågorna lekte med de små
gyllene blomstren. Hon såg så barnslig ut, där hon satt
Doket hade hon nu lagt af, och det korta håret
krusade sig kring hennes hufvud. Det var något mörkare
än tillförene, men öfverrensstämde bättre med ögonens
mörkgråa färgton.
Biskopen ville icke störa hennes lek den solljusa
vårdagen. Han gick åt sidan och ville undvika att
tala med henne, men hon ropade på honom.
»Hvad har timat frände?» sporde hon. »Du ser
så bister ut.»
»Ingenting annat,» svarade biskopen med ett
tvunget småleende, »än att min småsven förlagt
nyckeln till mitt skrin, där jag förvarar åtskilliga
saker af värde.»
»Han skall nog snart återfinna den, frände,» sade
Holmfrid. »Men kom nu och se på vågorna. Se,
huru jag kastar ut ämiu en }>lomma. Vågen tager
emot min gåfva och gungar den lilla så blidt på sina
glänsande toppar. Den för henne fram och åter —
och så i ett nu är hon långt borta. Min blick kan
följa henne ett stycke väg, men så fiirlorar jag henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
