- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
34

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Jämjö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

tände, segervisst. En af dem nosade på fru
Holmfrids hvita hand, just den, där vigselringen med sina
glimmande stenar hade sin plats. Hon försvarade sig.
Ack, hennes fötter sparkade undan dem, hennes knutna
händer slogo maktlöst mot deras lurfviga hufvuden.
De omringade henne. De veko undan framför henne,
men slöto sig åter tillsammans, och så i ett nu,
liksom på ett gifvet tecken, störtade alla på en gång
emot henne. Fru Holmfrid uppgaf ett ångestrop.
Barbro satte händerna för ögonen, men tyckte, att hon
såg ändå, såg, huru vargarne sletos om hennes
matmoders fagra lemmar. Hon såg blodet rödfärga snön,
hon tyckte sig höra, huru benen knastrade under
vargarnes tänder, och en varg — det föreföll henne
alldeles tydligt — sprang bort och bar i munnen fru
Holmfrids afbitna hand — just den, hvarpå
vigselringen med sina stenar glimmade. Och så vardt allt
tyst. En blodfläck i snön visade blott, hvarest
vargarne hållit sin måltid.

Barbro var förut förtviflad, nu fattades hon
liksom af en yrsel. Med snabba steg ilade hon tillbaka
uppför trappan, hon slog med båda händerna på herr
Sunes dörr och ropade: »VargarneI vargarne!»

Dörren öppnades, herr Sune kom ut. Han hade
icke gått till sängs, utan tvärtom tagit en kappa på
sig. Han såg bister ut, men Barbro hade nu en
annan fruktan än för sin husbonde. Hon fattade
honom i armen och sade ånyo med en röst, som
förfäran gjorde hes: »Vargarne 1 vargarne.»

»Jag hörde dem,» sade han. »Väck svennernal
Ännu en gång skola vi genomströfva nejden.»

Inom kort sutto alla till häst. Bloss glimmade
i skogen, hornlåtar skrämde vargarne, cen något spår
efter den försvunna husfrun kunde icke upptäckas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free