Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. »Sannerligen tror jag inte, att det är vi i stället för gässen, som blifva stekta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1007 —
— Om blott Stjernstråhle kommit undau, mumlade kap-
ten Lars.
— I)et har han nog. Den pojken har flinka ben och
det är ej många, som springa i kapp med honom. Snart
är nog Bemänglet med några ryttare här. Och då skall
det bli en glädje att se, huru bönderna blifva spetsade, sva-
rade Hjelm.
— Ja, det vore väl. Emellertid måste vi söka hålla ut
här inne så länge som möjligt. Men skulle han icke hinna
komma innan det blir försent springa vi ut och söka slå
oss igenom, ehuru jag ej tror att det finnes stor utsikt för det.
— Ahjo, kapten. Det går nog.
— Få sel Men när vi sedan ta till flykten springer
du ej ifrån mig, förstår du.
— Har kan du tro något sådant, kapten Lars. Jag
stannar vid din sida och slåss så länge armen orkar föra
värjan, svarade Hjelm förnärmad.
Sprakandet tilltog, röken hvirflade in genom fönstren
och snart slickade flammorna stugans knutar. Taket brann.
Utanför hördes böndernas skrän och man kunde se dem på
behörigt afstånd utföra vilda glädjedansar.
Inne var det hett som i en ugn. Kapten Lars försökte
först skämta och menade på att nu fingo de gässen stekta
utan något vidare besvär, men snart blef han allvarsam.
Situationen var just icke vidare treflig. A ena sidan lågorna,
å den andra den rasande bondhopen, som nu ökats till en
femtio man. Komme icke hjälp snart, voro de förlorade,
tänkte de två svenskarne.
Hjelm yrkade på att de skulle springa ut och söka slå
sig igenom, men kapten Lars ville i betraktande af sina
korta ben och väldiga korpulens dröja ännu en stund, fastän
de knappast kunde uthärda och voro nära (att kväfvas.
— Snart måste Bemänglet vara här, brummade han.
Och efter en stund hördes också det glädjefulla dånet
af galopperande hästar. Det var Bemänglet och Stjern-
stråhle i spetsen för en liten trupp ryttare. Nu framträdde
de ur småskogen. Kapten Lars och Hjelm uppgåfvo stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
