Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. »Gif honom två tusen dukater till»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beredd att dö. Det är mig likgiltigt antingen det sker här
eller i striden. Det sker i alla händelser för mitt
fäderneslands och min kejsares skull, svarade del Ponte.
— Hur vet ni så säkert, att ni kommer att dö? yttrade
Gustaf Adolf, på hvilkens manliga sinne den kejserlige
officerens öppna svar gjorde intryck.
— Hvad! Ers majestät skulle således ej låta hänga
eller skjuta mig? utropade del Ponte förvånad.
— Jag vet ej. Det beror på er själf.
— Kanske jag får återvända till Wallensteins läger?
— Åh nej. Det tror jag icke, svarade kungen leende.
Ni är och förblir min fånge. Att lössläppa er, vore ju
detsamma som att underrätta Wallenstein om
beskaffenheten af våra inre förskansningar. Och så enfaldig är jag ej.
Nej, ni förblir som fånge i lägret och om ni uppför er väl,
kan ni möjligtvis blifva utlöst om en tid. Men . . .
Gustaf Adolf skärpte rösten och såg skarpt på del
Ponte.
. . . Vid minsta försök att fly eller om ni företar er
några stämplingar, hänges ni ögonblickligen i närmaste träd.
Har ni förstått?
Del Ponte bugade sig och Gustaf Adolf gaf Benranglet
en vink att föra ut fången.
På eftermiddagen firades stor glädjefest i lägret. Alla
soldater och borgare, som icke voro sjuka eller sårade,
deltogo. Staden illuminerades, glädjeeldar tändes utanför
skansarne, en mängd kreatur slaktades och för första
gången på länge kände soldaterna behaget af en riktigt god,
varm soppa och en präktig stek.
Officerarne höllo gästabud och mångtaliga skålar
tömdes öfver den lyckliga utgången af expeditionen och främst
till dess raske chefs, Benranglets, ära. Kapten Lars tömde
pokal efter pokal medan han svor på, att om ej han varit,
hade icke hälften af foran blifvit räddad. Benranglet log
och vinkade belåtet till sin vän.
Hvarje soldat i dragonregementet fick en blank daler
af kungen och alla officerarne större eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
