Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. »Se här mina villkor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 890 —
har ett viktigt budskap från min konung att framföra
till er .. .
Wallenstein ryckte till och betraktade den långe sven-
ske officeren med spänd uppmärksamhet, men teg likväl.
. . . Men efter det jag framfört detta skall min värja
stå till er tjänst. Jag är adelsman liksom ni, om också
icke hertig och har åtskilliga gånger förut vexlat stötar med
lika höga herrar som ni. Föröfrigt skall jag säga er, alt
jag alldeles icke är någon hund. Jag är svensk officer,
öfverste i Gustaf Adolfs armé och för närvarande min ko-
nungs sändebud. Hvad grefve von Waldecke beträffar,
stupade han i ärlig duell, hvilket hans härvarande följesla-
gare, som var hans sekundant, kan intyga. . .
Ett mummel hördes från de tre wallensteinska office-
rarne: Han stupade i ärlig duell 1
—- Jag kan intyga att så var fallet, att grefve von
Waldecke antog utmaningen samt att duellen försiggick
efter alla regler i närvaro af flere officerare, inföll Waldeckes
kamrat.
— Men hvad var då anledningen till densamma. Jag
kan icke påminna mig, att grefve von Waldecke kände någon
officer i svenska bären, yttrade Wallenstein, som nu lugnat
sig något och insåg att han i sin häftighet gått för långt.
— Jo, det var just hvad han gjorde.
— Huru!
— Denne man var jag, hans fiende, som svurit hans
undergång. Men vår bekantskap är icke från i går. Den
gjordes för tjugu år sedan .. .
Och nu berättade Bemänglet i korta drag sitt första
sammanträffande med von Waldecke.
Med stigande förvåning åhörde Wallenstein och hans
officerare Benranglets ord. De gjorde ett djupt intryck på
dem alla. Men Wallensteins panna mulnade. Han tyckte
icke om att af främmande personer blifva underrättad om
sina officerares skurkstreck.
Då Benranglet slutat, yttrade Isolani, som visserligen
var en rå och hänsynslös natur men aldrig lömsk:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
