Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. »Se här mina villkor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 880 —
■— Inga men. Ar ni icke min trogne och lydige
riddare? frågade hon leende.
. — Jo, naturligtvis. Intill den bleka död. Men just
därför.. .
— Hvad därför?
— Hvarför skickar ni då bort mig?
— Hml... Jag önskar vara ensam, helt enkelt.
En hemsk tanke trängde sig på den ädle kavaljeren.
Skulle han möjligtvis ha en rival? Skulle grefvinnan ha
stämt möte med någon?
Yid denna föreställning kände han sitt hjärta krympa
samman. Han andades kort och blodet steg honom åt huf-
vudet. Grefvinnan betraktade honom med stigande miss-
nöje.
— Skall jag då aldrig bli af med den dumma karlen ?
tänkte hon.
Det tycktes verkligen så. I stället för att aflägsna sig,
hade den unge officeren ridit ännu närmare henne och för-
sökte gripa hennes hand.|
— Ni är mitt lifs sol, började han — den mest dof-
tande blomman på min lefnadsstig, stjärnan under hvilken
jag blifvit född . ..
Den arme kavaljeren visste tydligen ej hvad han pra-
tade.
... Tältet, där den irrande riddaren kan få huld och
skydd, svandunsbolstret, hvarpå han kan hvila, engelul. .
dufvanl. .. den glödande roseni . . . den blyga violen! . . .
Nej, nu blir det för galet.
— Usch, hvad karlarne äro dumma, när de bli käral
tänkte grefvinnan, under det hon sökte undvika hans grepp,
då han ville taga hennes hand.
— Det är icke kväller än. Det är för tidigt på dagen
för att svärma, yttrade hon lugnt.
— Kväller!
Ett hopp tändes i den kärlekskranke mannens hjärna.
Han sände henne sin mest idiotiska blick, som han trodde
tog sig synnerligen bedårande ut och hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
