- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
862

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 862 -
üpp hans lefver, jag skulle . . . jag skulle ... Kreuz und
Hölle! Jag vet icke hvad jag skulle.
Kapten Lars’ ansikte hade blifvit alldeles högrödt och
färgen närmade sig violett. Han flämtade efter andan ooli
tungan nekade sin tjänst. Benranglet trodde nästan att
han skulle få slag.
— Men se så lugna dig... lugna dig! yttrade denne.
Kapten Lars stirrade på honom.
Lugna mig! . . . Kreuz Pappenheim, om min gumma
är mördad, Anna-Lisa förförd och lille-Lars kastad i lågorna?
— Men det äro de ju ej.
— Nej, men vid blotta tanken därpå är jag färdig att
spricka af raseri.
— Nå, ser du att jag hade rätt!
— Hva?
— Jo, däri att, jag icke uppsköt duellen.
- Ja, vid Belzebub, du hade rätt och jag skulle hand-
lat på samma sätt. . . Men hvad skall kungen säga?
— Ofverlämna den saken åt mig. Jag går själf i
morgon bittida till honom och anmäler saken, svarade
Benranglet.
— Ja, det är riktigt. Själf skall man taga följderna
af sina handlingar på sig... Men hvad skall kungen säga!
mumlade kapten Lars bekymrad.
De skildes åt och hvar och en gick till sitt tält. Ben-
ranglet sof godt, mycket bättre än kapten Lars, som ännu
en god stund låg med vidöppna ögon och funderade
hvad kungen skulle säga.
— Det är bäst att jag tidigt i morgon beger mig före
Benranglet till kungen och fäller ett godt ord för honom.
Jag har en gång räddat kungens lif, och då är det icke för
mycket att kungen skänker mig min väns. Men vore det
en annan än Benranglet så, sablar och hjältemod, finge
han icke dingla i närmaste träd, tänkte kapten Lars och
så somnade han.
Benranglet var nöjd med sig själf som efter en väl
uppfylld plikt. Hur kungen ämnade ta saken, bekymrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0870.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free