Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 856 —
De båda kämpande tycktes vara hvarandra värdiga,
och de svenske officerarnes spänning och intresse ökades
med’ hvarje ögonblick.
— Där har långe öfversten fått sig en hård nöt att knäcka,
mumlade en.
— Jag har aldrig sett Benranglet, som annars brukar
vara så lugn, så ursinnig, yttrade en annan.
Kapten Lars och Hjelm voro smått ängsliga öfver vän-
nens synbara häftighet. De sågo att motståndaren icke var
att leka med och de fruktade, att Benranglet i sitt raseri
skulle begå någon dumhet och blotta sig. Men trots ur-
sinnet, som glödde i hans ögon, var denne dock på sin vakt.
Så småningom öfvergick äfven grefve Eberhard till
offensiven. Ku haglade stötarne om hvarandra. Likt. fjä-
drar som springa upp, gjorde de stridande utfallen för att
åter med blixtens hastighet draga sig tillbaka vid paraden.
Motståndarens skicklighet försatte Benranglet i fullkom-
ligt raseri. Till hvarje pris ville han se hans hjärteblod
hyta, äfven om han sjftlf skulle utsätta sig för en skråma.
Hans utfall blefve vildare, häftigare, hans parader vårds-
lösare. Han tänkte blott på att träffa sin motståndare i
hjärtat, mindre på att skydda sig själf.
Detta gaf grefve Eberhard en trumf på hand. Och
vid ett väldigt utfall från Benranglets sida, då denne tagit
steget väl långt och icke hastigt nog kunde draga sig till-
baka, lyckades grefven gifva honom en stöt i högra axeln.
Med en fruktansvärd grimas af smärta, som alldeles
förvred hans magra ansikte och gjorde det ännu hemskare
än förut, kastade sig Benranglet öfver på andra sidan och
grep värjan med venster hand. Han fäktade fullkomligt
lika bra med båda händerna, hvarför stöten, utom i följd af
smärtan och något blodförlust, betydde föga. Men i sin
upphetsning kände Benranglet efter de först ögonblicken
ingen smärta alls.
Äfven grefve Eberhard måste i följd af sin motstån-
dares ändrade ställning taga värjan i vänster hand, och äf-
ven han var hemmastadd häri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
