Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 850 —
hjälpa upp monsieur’s minne, yttrade Benranglet och förde
handen till grefve Eberhards panna, som han lätt vidrörde.
Denne ryckte till och drog sig något undan.
— Hvad behagas? utbrast han ännu en gång både
häpen och ond öfver den svenske officerens, som han såg
-vara en öfverste, egendomliga och obesvärade sätt.
— Det finnes där ännu, yttrade Benranglet.
— Hvilket?
— Ärret efter hugget, som jag gaf er.
-— Hvilket hugg?
— Det hugg som jag gaf er för tjugu år sedan, dåni
sökte röfva bort en oskyldig flicka efter att först ha dödat
hennes far och tjänarinna och stuckit hennes fädernegård
i brand. Det var synd att jag icke med det hugget sträckte
er död till marken. Det skulle befriat världen från en skurk i
- Ah!
Grefve Eberhard betraktade främlingen närmare. Ett
dunkelt minne steg upp i hans själ. Hvar hade han sett
denna långa gestalt, detta magra ansikte, dessa hotfulla
ögon? Han mindes det. Och det var icke utan att han
bleknade och kände sig mycket obehagligt berörd.
—- Jag ser att ni känner igen mig, sade Benranglet.
Men lika grym som grefve Eberhard var, lika feg var
han i grund och botten också.
Han låtsades om intet.
— Jag kan icke påminna mig ha förut sammanträffat
med monsieur, yttrade han och kastade samtidigt en blick
bort till sin kamrat, i hopp att denne skulle blanda sig i
samtalet och han själf få tillfälle att komma undan från
denna obehagliga affär.
För tusan, icke riskerade en adelsman lifvet för en li-
ten flickas skull, som man tyckt om för tjugu år sedan
och föröfrigt icke fått så mycket som en kyss af en gång,
tänkte den ädle grefven. I morgon kunde han resa-; han
hade ju fått kungens bestämda ehuru icke fullt tillfreds-
ställande svar. Och skulle han icke på något annat sätt
komma undan, kunde han skylla på Gustaf Adolfs kända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
