Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därifrån och söka skydd annorstädes. Roligt att vi träffat på
landsmän. Hvart skola ni taga vägen.
— Till Ingolstadt med denna fora, svarade en af
bönderna.
— Till Ingolstadt?
— Ja, provianten i fästningen börjar tryta och därför
måste vi dit med mera förråd.
— Aha, det var en god upplysning, tänkte Benranglet.
Så färdades de framåt några dagar medan
Benranglet funderade på något sätt att bortskaffa foran. Det såg
onekligen nästan omöjligt ut. Bönderna voro mer än fem
gånger så många som svenskarne och alla väl beväpnade,
ehuru de icke hade några hästar. Att inlåta sig i strid
med dem var föga rådligt. Det skulle endast aflupit med
ett nytt nederlag och kanske äfven tillfångatagande. Det
enda som dugde var list. Men hvad?
Ändtligen hade Benranglet sin plan färdig. En afton,
sedan han och Hjelm under dagen ströfvat omkring, kom
han hastigt rusande till bönderna och yttrade med alla
tecken till förskräckelse åt dem, att han sett en trupp
svenska soldater i närheten.
— Huru många äro de? Hvar finnas de? frågade
bönderna om hvarandra.
-— En åtta, tio man tycktes de vara och draga i
nordlig riktning.
— Dem skola vi nedgöra. Vi äro minst trettio, skreko
bönderna. Visa oss vägen!
— Nej, jag är så rädd. Jag vågar ej, tjöt Benraglet.
— Hvad är du för en krake till plåtslagare. Fy fanen.
— Jag skall visa er vägen, skyndade sig Hjelm enligt
öfverenskommelse att yttra.
Benranglet och denne hade nämligen aftalat, att Hjelm
för att få bort bönderna från foran, skulle föra dem mot
den obefintliga fienden och sedan smyga sig undan, medan
de öfriga svenskarne under tiden bortsnappade provianten.
Bönderna gingo i fällan. Deras vilda instinkter hade
blifvit väckta; de hatade svenskarne ursinnigt och voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
