Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 824 —
ten Ruthwen med sina landsmän Hepburn och Hamilton
och midt i högsätet satt den glade Johan Baner som värd.
Stankor och pokaler fylldes, skålar druckos, sånger ljödo
skrattsalfvor klingade; allt var skämt och glam som om
man i frid och gemyt befunnit sig hemma i Sverige och
alldeles icke långt ner i fiendeland, omgifven ej blott af
kejserliga härar utan äfven af en hel hämdlysten befolkning
Vid ett af borden hade grefve Eberhard och hans kam-
rat slagit sig ned. I början hade dessa två intagit en nå-
got reserverad hållning. Många af de svenske krigsöfver-
starnas bullrande skämt skorrade dem för starkt i öronen
De voro icke vana vid en så högljudd, fri glädje. Vid
kejserliga hofvet i Wien gick det icke till på detta ogene-
rade sätt och på härtigens af Friedland slott hade nöjena
ännu stelare former.
Men snart smittades äfven . de två kejserliga officerarne
af den allmänna munterhet och i synnerhet bidrog härtill
värdens, generalen Johan Banérs glada väsen, där han
satt i högsätet och på det trovärdigaste okonstlade sätt be-
rättade de mest praktfullt lögnaktiga historier.
I närheten af grefve Eberhards plats sutto våra fyra
hjältar, Benranglet, kapten Lars — som han fortfarande
trots sm majorsgrad kallades af sina vänner — Hjelm och
unga Stjernstråhle. Benranglet och Hjelm hade nyligen
återkommit till svenska lägret. Endast trenne dagar hade
den förre, hur gärna han det än önskade, gifvit sig tid till
att stanna i slottet i skogen. Kungen väntade; plikten
kallade honom. Någon proviantfora hade han ej lyckats
eröfra: tvärtom hade han själf blifvit tillfångatagen ehuru
han lyckligtvis lyckats rymma. Rekognosceringen hade
lämnat klent resultat, om icke det medvetandet att de bayer-
ske bönderna voro fruktansvärdare än han tänkt sig. Så i
dessa afseenden hade hans expedition varit temligen miss-
lyckad.
Däremot hade han för egen del återfunnit en sedan
länge som död betraktad hustru — men hvad hade väl
kungen och hären med den saken att göra? Nu var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
