Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 799 —
Jag skulle nästan kunna tilltro den karlen nog dumhet att
anse sig stå öfver mig, därför att han äger så kallade äldre
anor i adelskap. Det finns intet annat adelskap än det
snillet gifver. Detta är det enda, hvarpå människan kan
berättiga sina anspråk att finnas till på denna lilla jorden.
Men hvad har en kurfurst Maximilian, en kejsar Ferdinand
den svage här att göra? Intet. Hvad äro de? Flarn, som
stormvinden bortsopar; strån, som den flammande elden
förtär. Men jag är stormvinden; jag är elden, hvars flam-
mor omhvärfva jorden, jag, Albrecht von Wallenstein, herzog
von Friedland und Mecklenburg, för hvilkens lifsmål gynn-
samt stämda planeter hvälfva sina banor.
... Men om jag nu beviljar kejsarens anhållan och
återtager öfverbefälet, ehuru jag svurit att aldrig mer tjäna
det kejserliga huset, då ser det ju ut som om jag glömt skymfen
i Regensburg, som om jag med ödmjukt sinne är glad att
åter vara i kejsarens nåd, det ser ut som om jag föröd-
mjukade mig. Jag, Wallenstein, förödmjuka mig! Aldrig.
Jag gör det ej heller; men man skall säga så. Jag tjänar
en herre i alla fall, och till hvilkas förmån? Mina fienders.
Det är kurfurstarnes länder jag i första rummet kommer
att skydda. Och främst Maximilians, min dödsfiendes.
Gustaf Adolf har öfvergått Lech. Han har bemäktigat sig
nästan hela Bayern. Maximilian befinner sig i det svåraste
läge. Kurfurstkronan vacklar på hans hufvud. Han vet
icke hur han säkert skall fästa den. Och nu vill man att
jag skall hjälpa den, genom hvilkens intriger jag en gång
afskedades, att bibehålla sin kronaI Man vill att jag skall
skydda hans land. Skall ingå förbund med honom. Aldrig!
Jag kan icke förmå mig därtill. Afven om det skulle gagna
mina planer. Jag kan icke ett ögonblick ge mig sken af
att tåligt fördraga kurfurstarnes intriger. Med kejsaren är
det en annan sak. För honom kan jag väl förställa mig
och hyckla vänskap, men icke för kurfurstarne. De stå allt
för lågt under mig.
— Och dock vore det till min egen fördel. Jag skulle
sannolikt lättare nå mitt mål att störta kejsaren och sjäif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
