- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
741

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 741
bo där, fallit mig in. Så fridfullt och fjärran tycktes mig
hyddan ligga.
Eberhard tillsade mig att stiga ur vagnen.
Jag lydde. Hvad skulle jag göra? Jag var ju helt och
hållet i hans våld och att onödigt trotsa honom, skulle en-
dast förvärrat min belägenhet.
Annu voro mina händer sammanbundna, men likväl
grubblade jag ständigt på flykt, ehuru jag icke det ringaste
visste, hur det skulle kunna gå till, eller hvart jag skulle
taga vägen.
De andra ryttarne stego af sina hästar och lämnade
dem att fritt beta i närheten. Så spände de ifrån vagns-
hästen, medan Eberhard öppnade dörren. Han förde in
mig och tände ljus.
Hyddan bestod af två rum med kala trädväggar och
jordstampadt golf.
Så snart jag kommit in, tog han bort bindeln från min
mun och löste mina händer. Sedan dörren blifvit omsorgs-
fullt stängd slogo de tre männen sig ned vid, bordet, tände
en lykta och började uppduka en medförd matsäck.
— Du är väl hungrig? Vill du icke ha någonting att
äta? frågade Eberhard mig.
Jag skakade på hufvudet.
— Visst är du hungrig. Se här har du kalla ägg, skinka,
bröd och vin.
Visserligen var jag mycket hungrig, men jag kunde
likväl omöjligt förmå mig att förtära det ringaste.
— Jag vill sofva, hviskade jag.
Nåja, som du vill. Hunger skall nog göra dig litet
spakare tänker jag, mumlade han och förde mig in i det
inre rummet där han bredde ut några filtar på jordgolfvet.
— Vi äro icke hemma på min gård ännu, så jag har
intet ståtligare gemak att bjuda dig på, yttrade han hån-
fullt, i det han bjöd mig »godnatt» och sedan omsorgsfullt
reglade dörren till yttre rummet.
Jag såg mig förtviflad omkring. Fanns det då ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0749.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free